Pin Lutherros med "solar"

Lutherrosen var Martin Luthers personliga »logotyp» och fungerar som samlande symbol för världens lutherska kristna. I ett brev till Lasarus Spengler, den 8 juli 1530, beskriver Luther sitt nya märke: »Först är det ett kors, svart i ett hjärta med naturlig färg, för att jag skall påminnas om att tron på den Korsfäste gör oss saliga. Ty om man tror av hjärtat, blir man rättfärdiggjord… Ett sådant hjärta skall sitta mitt i en vit ros som symbol för att tron ger glädje, tröst och frid – den sätter kort sagt den troende i glädjens vita ros. Tron ger inte den frid och glädje som världen ger. Därför skall rosen inte vara röd utan vit, ty den vita färgen är alla saliga andars och änglars färg. Rosen skall stå i ett himmelsblått fält som symboliserar att glädjen i anden och tron är en början på den kommande himmelska glädjen. Den är redan nu en del av tron, som i hoppet griper om det man ännu inte ser. Och runt detta fält finns en gyllene ring som ett tecken på att saligheten i himmelen är evig och utan slut, och därtill mer värd än all jordisk glädje, precis som guldet är den allra ädlaste och dyrbaraste av metaller.» Sammanställningen av ett antal "solar" blev populär bland lutherska teologer på 1900-talet: Sola scriptura (lat. ablativ, genom skriften allena), ofta återgivet som skriften allena, ibland kallad reformationens formalprincip, är ett teologiskt begrepp som innebär att Bibeln som Guds skrivna ord är självautenticierande, tydligt förståelig för den rationelle läsaren; sin egen uttolkare ("Skriften uttolkar Skriften"), och tillräcklig i sig själv för att utgöra den enda källan till den kristna doktrinen. Sola scriptura kräver alltså att ingen doktrin som inte står att finna direkt (eller logiskt) i Skriften skall godkännas eller erkännas. Sola gratia (Av nåd allena): ibland kallad reformationens materialprincip, är ett teologiskt begrepp som utgör själva innehållet och substansen i den kristna tron. Den besvarar frågan om hur människan blir frälst. Frälsningen är en helt oförtjänt gåva från Gud. Den kan inte förtjänas genom goda gärningar eller avlatsbrev. Sola fide (Genom tro allena): Människan blir rättfärdigförklarad inför Gud enbart genom sin tro på Jesus Kristus, inte genom egna prestationer. Solus Christus (latin för "Kristus allena") är en av den protestantiska reformationens fem grundpelare (de fem solorna). Den innebär att Jesus Kristus är den ende medlaren mellan Gud och människan, och att frälsning sker enbart genom hans fullbordade verk på korset. Jesu offer på korset är fullständigt och tillräckligt; inga mänskliga gärningar, avlat, eller egna förtjänster kan läggas till. Människor behöver inte gå via präster, helgon, påvar eller kyrkan för att få kontakt med Gud.

Titel: Pin Lutherros med "solar"
Förlag: CM