* De Homine: Människouppfattningen i äldre luthersk Tradition

Människans självkännedom, hennes insikt om sig själv, är inte på långt när tillräcklig för att nå kunskap om vem människan innerst är, i hennes persons centrum. I den bibliska traditionens utsagor om människan insättes hon i ett vidare sammanhang, vilket klargör dessa frågor på ett sätt som ingen psykologi eller sociologisk beskrivning kan nå fram till. I den ursprungliga evangelisk-lutherska teologin, representerad av Luther, Melanchthon och deras efterföljare i den tidiga ortodoxin, utvecklades och kommenterades den bibliska kunskapen om människan på ett oöverträffat sätt. Studierna i denna bok avser att belysa dessa i nutiden mestadels bortglömda eller förbisedda bidrag till den bibliska kunskapen om människan. Förhållandet mellan den »filosofiska« (med vårt språkbruk närmast psykologiska) och den teologiska uppfattningen om människan gjorde Martin Luther till föremål för en i forskningen välbekant disputation 1536 med rubriken De homine. Dess tema kommer i blickpunkten också i detta arbete, som lånat samma titel. Metoden är att låta fritt valda, representativa texter bli utgångspunkt för den fortlöpande analysen. Avsikten är att belysa vad de valda auktorerna har att säga om människan i det bibliska frälsningsbudskapets sammanhang. Pascal säger vid ett tillfälle, att endast den religion, som kan beskriva människan både i hennes storhet och i hennes elände, kan framstå som trovärdig. [Språk: Svenska] Häftad

Titel: * De Homine: Människouppfattningen i äldre luthersk Tradition
Förlag: Artos & Norma