Mässhaken kallas på latin för casula (litet hus) och är ursprunligen ett ytterplagg/ytterrock i form av ett ulltyg med hål för huvudet. Det antika romerska ordet för plagget var "pænula" - och det kvarlever exv i den sydamerikanska ponchon. Småningom blev det ett stiliserat plagg för den präst som leder nattvardsfirandet och försågs med olika färger och symboler. Den senmedeltida formen förenklas till ett fyrkantigt tygstycke som täcker ryggen och en förklädesartat skynke framtill. Vid den liturgiska renässansen kring sekelskiftet 1900 återupptäcker och återgår man till de äldre, vidare modellerna i form av en full halvcirkel eller något mindre sektor av cirkeln. Den kontinentala nutidstrenden är att tona ner bruket av broderade symboler och betona mässhaken som klädesplagg med fokus på färger, lätta material och skärning.

En del av bilderna nedan visar mässhakar som är sydda med olika former av kragar. Detta sammanhänger med den kontinentala vanan att ha albor utan krage eller halslin. Våra priser är normalt utan krage, så vill man ha bildens krage bör man meddela det, samt vara beredd på pristillägg. De flesta mässhakar kan fås med eller utan fodring. Oftast ingår en enkel, odekorerad stola i priset. Mot pristillägg kan denna förses med enkla broderade kors.

När flera präster "koncelebererar" mässan, alltså inte bara assisterar med utdelandet utan även läser med i epiklesen, instiftelseorden och delar av nattvardsbönen, så brukar huvudcelebranten som leder gudtjänsten ha en på något vis markerad mässhake och koncelebranterna enklare varianter - ibland bara vita odekorerade mässhakar. Detta bruk tilläts i katolska kyrkan efter andra vatikoncilitet för att underlätta bestämmelsen att varje präst ska fira mässan dagligen, men har annars i östkyrkan varit bruk vid biskopsbesök och festliga tillfällen. Detta är skälet till att flera mässhakar finns i två likartade varianter.