Jag kommer aldrig mer att vara tyst: en handbok för överlevare och några till

Jag kommer aldrig mer att vara tyst: en handbok för överlevare och några till

Kullenstjärna, Yvonne

Antalst

Artikelnummer

978-91-88097-11-8

Lagerstatus

I lager

Köp 5 för 224 kr/st - spara 10%

Köp 10 för 219 kr/st - spara 12%

Köp 25 för 212 kr/st - spara 15%

Köp 50 för 199 kr/st - spara 20%

Köp 100 för 187 kr/st - spara 25%

249 kr

inkl. moms

Beskrivning

Det går att resa sig från en barndom fylld av sexuella övergrepp.

Det vet Yvonne Kullenstjärna som i sin handbok ” Jag kommer aldrig mer att vara tyst”, beskriver den mödosamma vägen tillbaka till sig själv och hur man kan läka, trots de svåra skadorna.

Yvonne Kullenstjärna var fem år då hennes styvfar utnyttjade henne sexuellt första gången.

Övergreppen, som styvfadern kallade deras ”gemensamma lilla hemlighet”, pågick tills hon var 14 år och fyllde henne med skuld- och skamkänslor.

– Min styvpappa tog det finaste ett barn kan tänkas ha, och det är rätten till sin egen kropp - och rätten att säga nej.

Med hans övergrepp försvann också min självrespekt, säger Yvonne.

Utdrag ur boken:

Inledning

Många gånger har jag fått frågan: ”Går det någonsin att glömma de sexuella övergrepp du utsatts för?”

Mitt svar är alltid: ”Nej, det går aldrig att glömma men det går att lära sig att leva med det, att acceptera det faktum att det faktiskt har hänt mig.”

För min del har skammen och skulden flyttat ut, ersatts av kärlek och ödmjukhet till mig själv och det liv jag levt och även lever i dag.

Jag var fem år när jag för första gången blev sexuellt utnyttjad.

Nu tar jag initiativet att berätta detta, då jag vill bryta tystnaden och de tabun som finns kring sexuella brott.

Tystnad är förövarens bästa skydd, men jag väljer från och med nu att inte vara tyst mer, för skulden var aldrig min.

Detta var svårt för mig att inse som barn eftersom det var min och min styvpappas lilla hemlighet.

Det blev min skuld och skam som jag bar med mig i många år, till dess att jag insåg den styrka jag bar på och slutade se mig själv som offret.

Det var först då jag vågade öppna upp mig och berätta för någon vad som skett.

Min styvpappa tog det finaste jag hade och det var rätten att säga nej – min självrespekt.

Han tog även rätten att utforska min egen kropp och att lära känna mig själv.

Rädslan, ett av våra försvarsmekanismer, och det försvar som i det här fallet används, är förnekande.

Om jag inte ser, om jag inget gör, om jag inget säger, så har det heller inte skett.

Har det dessutom hänt i familjen eller i ens närhet så är det fruktansvärt obekvämt att ta ställning samt att diskutera situationen.

Det är väldigt många som aldrig vågar berätta för någon, då skammen och skulden är så otroligt stor och gör så fruktansvärt ont att bära.

Förövaren har kraften så länge vi tillåter det, och i och med att vi tillåter det kan tyvärr förövaren fortsätta.

Hur har jag själv överlevt?

Jag har provat på flera olika sätt att hela mig själv, och det har gjort mig till den jag är i dag, den det var meningen att jag skulle bli från början, utan incest, utan den psykiska och fysiska misshandel som jag utsattes för under min uppväxt.

Eftersom kroppen och själen sitter ihop, är jag helt säker på att samtal, hypnos och liknande är lika viktigt som exempelvis massage och rosenterapi.

Det som minnet har förträngt kommer istället kroppen ihåg, då våra traumatiska minnen efter kränkningar och sexuella övergrepp finns lagrade i våra celler.

För mig tog helandet 22 år, för andra kanske det bara tar två år. Det finns inga regler för hur länge ett helande ska ta.

Utifrån mina erfarenheter tror jag att den support du har hemifrån och runt omkring dig spelar väldigt stor roll.

Vem som stöttar och tror på dig, och hur ni pratar om det i din omgivning.

Man behöver även välja på vilket sätt man vill läka sig själv.

Ju fler vi är desto lättare blir det att prata om det.

Våga bryta tystnaden!

Och våga se vad som händer med barnen i din omgivning, så att pedofilen inte kan fortsätta.

Tillsammans kan vi sudda bort den påtvingade skammen.

Jag hoppas att min bok ska hjälpa dig att hitta redskap till din verktygslåda, så att du kan känna dig trygg med hur du ska stärka de barn du har i din närhet.

Om du saknar kunskap om vem pedofilen är och hur den går tillväga, kan du läsa mer om det i min faktadel.

Till dig som är anhörig eller vän till en överlevare hoppas jag kunna ge kunskap som gör att du tryggt kan stå vid sidan om.

Jag hoppas att ni alla hittar det hopp som jag vill förmedla, och förstår att det går att överleva trots erfarenheter av att ha blivit utsatt för övergrepp som barn.

Det går att känna glädje till det liv som jag fått. [Språk: Svenska] Kartonage