Varukorg

Varukorgen är tom.

Vårfavoriter: Sånger om våren och kärleken

Klicka för större bild

 
 

Vårfavoriter: Sånger om våren och kärleken

Artist: Samling

Pris: 89 SEK

ArtNr: 8.572016

Skivbolag: Naxos Sweden

Utgiven: 2010-04

Välj antal st
Lagerstatus Finns ej i lager. Produktens tillgänglighet kan vara osäker - vi meddelar vid beställning.
Lägg i varukorgen

Det hör ihop med vårt klimat här uppe i Norden att vi sjunger om våren och beflitar oss om att utrycka glädje över den varma årstidens annalkande.

Den seden går att spåra ända till medeltiden.

Det finns ett helgon som är knutet till detta bruk: Walburga eller Walpurgis.

På svenska: Valborg.

Hon levde på 700-talet och var abbedissa i ett sydtyskt kloster.

Hundra år senare stadfästes en kult kring henne - första maj blev hennes åminnelsedag, och kvällen innan hette således valborgsmässoafton.

Helgonets helg hade för den delen också en äldre parallell med en mer jordisk innebörd.

Då tände man eldar, och därmed gavs ett tecken på att vår- och sommartiden var inne.

Men valborgsmässobålen hade inte bara med själva vårfirandet att göra utan var troligen en rit eller en besvärjelse med praktiskt ändamål: betessäsongen stod för dörren, och med brasorna ville man mota bort hotande rovdjur från trakten.

Alternativt var det ett sätt att skrämma häxorna, som enligt tysk sed red omkring på djävulskt uppdrag vid påsk eller valborgsmäss - "Walpurgisnacht" är den tyska termen.

Carl von Linné har beskrivit seden i en anteckning från siste april 1749, då han var på resa genom Uppland: "Eldar sågos på många ställen lysande långt från vägen; ty lantmannen har för sed allt ifrån hedenhös, att natten före Valborgsmässodagen upptända eldar på marken, att däromkring dansa och fägna sig åt den tillkommande sommaren."

Från början var brasorna koncentrerade till just Uppland och Mellansverige.

Seden hade förmedlats av inflyttare från Tyskland, där häxorna möjligen var särskilt envetna på sin tid.

Men numera flammar valborgsmässobålen stolt över hela landet från norr till söder, oavsett om snödrivor ligger kvar eller om vintergäcken redan blommat över.

Och utan att det finns några häxor att fördriva.

En variant av den folkliga skrämseltaktiken vid valborgsmäss var att barn och ungdom for runt i bygden och väsnades med koskällor eller annat skrammel.

Dessa ljudeffekter har nu förädlats till körsång och bytt syfte - sången är till för att man skall få "fägna sig åt den tillkommande sommaren", som Linné uttryckte det.

Ett annat, sydsvenskt alternativ var "att sjunga maj i gård och by", vilket innebar att unga pojkar och drängar drog omkring och sjöng in bidrag in natura eller i penningform till ett uppsluppet majgille.

Den som inte öppnade porten och lämnade sin tribut drabbades i stället av en nidvisa.

Seden kunde urarta.

Då ingrep landsfiskalen.

Men majvisans omkväde var ändå vackert: "Sommarn är så ljuvlig för ungdomen."

Firandet av första maj har andra förtecken - det är ju i almanackan sedan 1939 en borgerlig, inte en kyrklig helgdag.

Vi förknippar den med arbetarrörelsens manifestationer men som festdag har första maj äldre traditioner.

Det var gillesdags i de lantliga byalagen på de flesta håll i landet, där man "drack märg i benen", och stadsbefolkningen kunde använda den första dagen i "blomstermånaden" till utflykter.

För stockholmarna var en tur till Djurgården näraliggande och lockande.

En tysk besökare år 1804, Ernst Moritz Arndt, skildrade glädjen: "Alla åka, rida gå eller ro till den vackra djurgården, åtminstone alla, som hava något mod i bröstet och några styver på fickan.

Man ser då de förnämsta personer i riket, ja till och med kungl. familjen ibland den glada folksvärmen av alla åldrar och stånd. Man spisar med sina vänner, och om vädret är vackert, sitter man vid rykande bålar och fulla buteljer under träden."

I landets båda universitetsstäder under 1800-talet, Uppsala och Lund, utvecklades vår- och sommarfestligheterna extra rikhaltigt och genom studentnationerna blev just det nationella och det folkliga inslaget märkbart.

Man ordnade bröllopsprocessioner och utklädningsarrangemang, som så småningom gestaltades som hela karnevalståg med allehanda hyss och allt större festivitas.

Den traditionen har vuxit sig stark kanske framför allt i Lund, där omfattande karnevalsnöjen brister ut i maj vart fjärde år.

Körsång är dock inte något påfallande inslag i den karnevaliska ljudbilden.

Det har däremot sången på själva valborgsmässoafton och första maj blivit. Alltsedan 1920-talet har Radiotjänst/Sveriges Radio, från 1974 även televisionen, följt de musikaliska förehavandena i universitetsmiljön.

Majbålen har spridit sig bokstavligen som en löpeld över hela landet, och på varje ort har det varit en hederssak för våra körer, det må vara blandade körer, damkörer eller manskörer, att göra sig hörda med vårsånger som svenska folket tagit till sitt rymliga hjärta.

Att samlas kring den kommunala vårbrasan är ett nostalgiskt nöje som uppskattas i alla samhällsskikt, inte minst som det gärna kombineras med korvgrillning eller kaffetermos.

En lägesrapport 2009 från Järfälla manskör (utanför Stockholm) ger besked om traditionens makt: "Kören hinner varje år med att sjunga in våren vid sex olika valborgseldar.

Vid en av dem är publiken nästan enbart invandrare som på en dos av svensk musikkultur, manskör i studentmössa med repertoar från sent 1800-tal, svarar med en glädje och förundran som inte står de andra brasornas publik efter."

Men hur är vårrepertoaren sammansatt, och hur har den vuxit fram?

Den här körskivan ger representativt besked - på köpet får man ett par utvikningar till besläktad orkestermusik, från Norge (Edvard Griegs två "Elegiska melodier") och från Italien (Antonio Vivaldis violinkonsert "Våren" ur "De fyra årstiderna").

En god del av traditionell vårrepertoar har sina rötter i studentkörernas gamla notböcker och antologier av typen "Odinslund och Helgonabacken".

Där finns förstås klassiker som "Vintern rasat ut" och "Till skogs en liten fågel flög" av lundasångens förste anförare, Otto Lindblad.

Lunds Studentsångares signaturmelodi, Herman Palms "Blommande sköna dalar" från 1800- stalets slut, har också en plats i vårsångsskatten.

Från Uppsala hämtar våra körer sånger som J.A. Josephsons "Vårliga vindar draga" och "Uti vår hage" - visserligen en folkvisa men framförd i OD-dirigenten Hugo Alfvéns arrangemang.

Andra fynd i den folkliga sångskatten är sånger som "Hör hur västanvinden susar", "Vårvindar friska", ofta med titeln "Molltoner från Norrland", och den serenadbetonade, från börja andliga visan "Kristallen den fina".

En särställning intar "Sköna maj, välkommen" med text av J.L. Runeberg och musik av Lars Magnus Béen, en 1800- talskantor från Helsingborgstrakten, som med denna sång fick sin stora och enda hit.

Två sånger på den här cd:n är inhämtade från respektive Danmark och England. Frederik Kuhlaus "O hur härligt majsol ler", på danska lika populär under namnet "O Du skjønne, skjønne Maj".

Kärleksvisan "Greensleeves" är känd ända från Tudor-tiden på 1500-talet, men vem som komponerat den, det vet man inte.

Man vet däremot att David Wikander med tonsättningen av Gustaf Frödings värmländska "Kung Liljekonvalje av dungen", skapade en av den svenska körlyrikens verkliga evergreens.

Med "Så skimrande var aldrig havet" får därtill trubaduren Evert Taube tillfälle att ge en erotisk krydda åt vårbuketten.

Efter alla dessa spirande vårkänslor blir det till slut dags att rikta blicken mot sommaren: "Den blomstertid nu kommer" är en av de få psalmer som fortfarande känns bekant i vida kretsar i landet.

Att den kanske inte alls skrevs av Gotlandsprästen Israel Kolmodin, som länge gällt som författare, är nog mindre känt.

Men vad spelar det för roll?

"Den blomstertid nu kommer" levererar med den äran den naturliga övergången till den efterlängtade svenska sommaren.
(Carlhåkan Larsén) 

CD 1

Vårsång (Glad såsom fågeln)

Hör hur västanvinden susar

Längtan till landet (Vintern rasat)

Majsång (Sköna maj, välkommen)

Vårsång (Vårliga vindar draga)

Majsång (O hur härligt majsol ler)

Greensleeves

Våren

Allegro ur Våren

Vårvindar friska

Under rönn och syrén

Kung Liljekonvalje av dungen

Liten fågel

Uti vår hage

Kristallen den fina

Så skimrande var aldrig havet

Den blomstertid nu kommer